Januari - mådde skit. Vi var för få på jobbet och blev inte trodda när vi sa att det var för stressigt och för mycket press. Det snackades skit om vår grupp i korridorerna. Jag som måste prestera och har höga krav på mig själv tog det väldigt hårt. Att höra tissel och tassel i korridorerna om att vi gjorde ett dåligt jobb, att vi bara latade oss osv, när vi verkligen slet arslet av oss allihop. Dessutom mådde jag inte bara dåligt på jobbet utan även privat. vi hade försökt bli gravida sedan augusti men inte lyckats. Det tog väldigt hårt på mig, det gjorde så ont varje gång mensen kom. Men jag höll ut och bet ihop, trots att jag mådde så dåligt både på jobbet och hemma... 

Februari - Jag hade fått ont i min axel pga stressen på jobbet och en dag var det bara droppen. Jag bröt ihop. En kollega sa till mig att ringa företagshälsovården och jag grät i telefonen. Fick komma dit omedelbart och prata med en läkare. Han sjukskrev mig för min axel men egentligen tyckte han att jag verkade må psykiskt dåligt, men då han inte fick sjukskriva mig för det utan att konsultera med en terapeut så skrev han axeln som orsak. Jag fick ett preparat utskrivet mot smärtan i axeln, dock var det något man inte ska ta om man försöker bli gravid. Men jag sa inget. 

Jag och Mary bestämde oss för att åka till Ullared över dagen. Vi hade bara åkt en timme då det kändes som om jag fått min mens så jag sa att jag behövde stanna för en kisspaus. Ingen mens. Några dagar senare tyckte jag det var konstigt att inte mensen kommit, men vågade inte ta ytterligare ett graviditetstest (gångerna innan blev jag så ledsen när det var negativt). Tillslut tog jag ett. Var det ett svagt streck? Nej, jag inbillar mig. Tog ett till dagen efter, tror jag tog 3 st på två dagar. Det var positivt, svagt, men ändå ett streck. Ett streck är alltid ett streck, det hade jag läst på forum (haha)... Den lyckan! 18/2 fick jag mitt första svaga streck! Början på en otrolig resa <3 

Mars - Lyckan över graviditeten var total! Vi berättade för våra familjer men bad dom hålla det hemligt då det var så tidigt. Vi var fortfarande rädda för missfall. Jag var fortfarande psykiskt instabil så jag kunde inte riktigt vara så överlycklig som jag ville vara. Det kändes inte som jag trodde det skulle kännas. Varför? Var lite ledsen och nere fortfarande men började jobba deltid igen, samtidigt som jag pratade med min terapeut, berättade även för henne och läkaren att jag var gravid och läkaren sa att det var bra att jag avstod från tabletterna han skrev ut. Jag fick börja på sjukgymnastik istället. 

April - graviditeten var fortfarande hemlig för alla, även på jobbet. Jag var lite orolig för vad alla skulle säga. Och jag var fortfarande orolig för missfall. Jag kunde ju inte känna något i magen. Och kroppen kändes som vanligt. Bestämde mig för att boka privat ultraljud, som jag fick betala 600 kr för. Men det var det sååå värt! Fick se mitt barn, sprattla och flaxa omkring där inne! Sån sjuk känsla! Du ser något röra sig inom dig, men du känner det inte. Vi berättade för våra närmsta vänner. Efter det kändes allt mycket bättre, nu hade vi deras stöd! 

Maj - vi fick veta att vi väntade en pojke! Albin skulle få en bästis! Åh så roligt, tyckte vi! Jag valde att berätta på jobbet och göra det offentligt på fb samma dag som vi var på ultraljudet. Alla, verkligen alla, blev superglada. Berättade för hela min släkt på syrrans kalas. Det blev en del glädjetårar :) Och min chef blev superglad för vår skull, det kändes skönt. Köpte även de första kläderna till lillen denna månad. 

Juli - Semester! Jag och Dan åkte till Ullared för att shoppa. Det blev massor till lillen! Bästa fyndet var ett babyskydd :) Det blev många grillmiddagar hemma hos m och p! 

Augusti - Tillbaka till jobbet igen. Tiden gick så snabbt när jag var gravid. Hände inte så mycket förutom att vi jobbade på. 

September - jag fyllde år. Vi fick ha kalas hos mina päron då det blir för trångt hemma hos oss. Hade babyshower i slutet av månaden som Katti & Mary styrde upp åt mig! Fick massa fina och bra saker av mina tjejer :) Nu längtade man som fan efter lillen... 

Oktober - började på allvar försöka locka ut lillen. Drack hallonbladste, motionerade lite, gick i trappor, promenader. Åt ananas som en galning, rekordet blev 5 st på en vecka! Provade sex också men ingenting verkade hjälpa. Slutade jobba den 11e, hade bf 29e. Den 29e kom, ingen bebis. Så jag drog till med ett par vändor upp och ner för en lång trappa och sedan i trapphuset hemma. Gick även med Sanera & Anna till Bea och då kom värkarna. Tror att det hjälpte lite. Den 30e hade jag regelbundna värkar från kl 18, kunde knappt sova på natten. Kl 3 gick vi upp, då hade slemproppen gått vid kl 1 typ. Försökte äta något men det gick inte. Den 31a åkte vi in, kom till Huddinge sjukhus/förlossningen runt kl 6-6,30 och blev inskrivna. Hade riktigt onda värkar och var tvungen att fokusera på andningen annars gjorde det så sjukt ont... Förlossningen drog igång, stannade av, drog igång, stannade av, och höll på så ända till morgonen... 

November - den 1a november, tidigt på morgonen var det snart dags. Bm frågade om jag ville ha mer smärtstillande i min EDA, men risken var att fl skulle stanna av igen. "Inget mer" sa jag och fick klara mig på lustgas. Efter 20 min med krystvärkar fick jag min älskade son på bröstet! Det var så sjukt. Nyss låg han inuti mig, nu håller jag honom i min famn. Det är en obeskrivlig känsla och upplevelse. Vi fick snabbt veta att han var en väldigt snäll kille som gillade att sova på nätterna! Den 3e fick vi åka hem, så skönt! Hade inte duschat på 3-4 dagar! Nu var vi en egen familj <3 Denna månad var vi i en bubbla. Men vi hade ändå mycket besök, man vill ju visa upp sitt lilla hjärta samtidigt som man vill vara lite ifred och ta det lugnt. Vi var väldigt trötta! Men oj, så lyckliga <3 

December - Hugo blev sjuk, han fick rotavirus. Usch, det var det hemskaste jag varit med om. Se sin skatt så sjuk :( Så svag och ynklig... Han skrek och det skar i mitt hjärta. Jag grät tillslut för det var så jobbigt att se hur dåligt han mådde. Ändå sa läkarna att han klarat sig från det värsta, usch... Vill inte ens tänka tanken att det kunde varit värre. Detta var det värsta jag varit med om, utan tvekan. Jag och Dan trängdes i en nittio-säng på sjukhuset för ingen av oss ville lämna vår 5 veckor gamla son. Hur kan de ens tro det? Men Hugo blev frisk snabbt, mammas kille <3 Sedan kol moffas födelsedag, pappsens födelsedag och så Hugos första jul! Så himla mysigt! Men nästa år hoppas jag att vi har flyttat och kan ha julen hemma hos oss! Jobbigt att flänga runt med en liten bebis... Imorgon är det sista dagen på detta underbara år. Det har varit underbart att vara gravid och ännu mer underbart att få vara mamma till min fina son! Ser fram emot ett år fyllt av fina och roliga stunder med mina nära och kära! 

/ Ems.