Samtidigt som jag blir irriterad på folk som sa detta så är jag kanske ändå tacksam. Alla negativa kommentarer gjorde ju att jag hade ställt in mig på att detta kommer bli sjukt jobbigt, jag kommer inte få sova och jag kommer vilja slita mitt hår tusen gånger om. 

Och så blev det inte alls så farligt. Vi får sova bra, matning 1-2 ggr per natt. Han skriker nästan aldrig och när han sover på dagarna hinner jag sova, äta, fixa mig om jag vill eller fixa lite hemma. 

Men hade alla sagt att jag skulle få sova bra, hinna med att äta, kunna känna mig fin och fräsch, vara lycklig... Då kanske jag hade blivit chockad och deppig över nattmatningen, de få (och små) spyor som kommer, de få gånger han skriker till. Vad vet jag..? 

Hur som, så vill jag bara säga till alla som sa "det KOMMER bli SI eller SÅ" att: NÄÄÄÄE, det blev inte så, synd att det var så negativt första tiden för er, önskar att ni hade haft en positiv upplevelse som vi har fått. Det blir INTE lika för alla, så säg inte "ditt liv kommer bli si eller så", säg istället "för oss var det såhär". 

För det är klart man vill dela med sig av sin upplevelse vare sig den var positiv eller negativ, och det får man göra. Men man ska aldrig tro att man vet hur nån annans upplevelse kommer att bli, bara för att man varit med om liknande själv. 

Det är klart att "mammalivet" inte alltid är så lätt som det kanske lät nu. Det kommer stunder då man önskar att man kunde stänga av skriken från lilleman och sova vidare. Eller då man önskar att det fanns en bebistolk så att man slapp gissa vad han vill. Stunder då man saknar tiden när man bara kunde kasta på sig en hyfsad look på 10 minuter och sedan bara dra iväg nånstans... 

Men så vänder man sig om, tittar in i de små, blå ögonen, får ett stort leende och så smälter hjärtat... Man blir helt varm och tårögd av all kärlek från den lilla varelsen! Jag är så lyckligt lottad som fått vara med om detta mirakel. Han är verkligen ett mirakel <3 

När det blir jobbigt här hemma så brukar jag tänka på hur mycket vi kämpade för att få Hugo och hur oroliga vi har varit över hur han mådde i magen och om han var frisk. Och nu har vi honom äntligen här - frisk och världens finaste. Då går den jobbiga känslan över, då känner jag bara hur lycklig jag är efter allt kämpande och oroande! 

/ Ems.