Tackade ja till Hugos dagisplats i Stureby idag, 31/8 börjar han. Dan får ta inskolningen så det är även dagen jag ska börja jobba igen. Massa känslor. 

Jobbigt men samtidigt roligt. Men mest jobbigt. Trodde inte jag skulle känna såhär. Men jo. Jag känner precis som alla beskriver det, alla som lämnat sina barn på dagis. Det ÄR jobbigt, hur gärna man än vill börja jobba igen så vill man hellre vara med sitt barn. 

Jag kan längta efter en ledig stund, men så fort jag får en ledig stund så gör det ont i mitt hjärta, jag saknar Hugo SÅ mycket så fort vi är ifrån varandra. 

Idag kramade han mig hårt och länge, precis efter att jag fått utbrott på honom. Jag fick så dåligt samvete. Där står jag och skriker och så svarar han med kärlek <3 Min älskade son! Du är livet! 

Det känns väldigt jobbigt just nu, men jag vet att vi kommer klara detta, både du och jag, och din pappa såklart! 

/ Mamma.