Ena föräldern är uppväxt med att ge, att man ska glädja andra, att det dessutom är kul att glädja andra. Och när man kan glädja andra så ska man göra det. Den andra föräldern är uppväxt med ren snålhet. Att man aldrig ska få något bara sådär. Man ska kämpa arselt av sig, eller vara nära döden för att få något. Du skulle kunna ha alla pengar i världen och ändå inte vilja spendera en krona. Allt vårat är ditt också, men allt ditt är bara ditt. Du vill att alla andra ska dela med sig, men du själv kan inte dela något som från början är ditt.

"Om man tjänar 10000 kr i månaden, så har man bara tio tusen att leva på."
- Ja visst, men du har några hundratusen, därför kan jag inte förstå varför vi måste leva som fattiga. Och då menar jag verkligen fattiga. Om ens ena förälder måste leta igenom huset efter några kronor till att köpa ett paket mjölk så är det fan något som är galet fel.

Jag blir så arg. Är glad att jag inte är som dig.
/ Ems.