Ganska lugn och trevlig kväll igår.
Hemma hos Victor. Så jävla stökigt. No kidding.
NO-FUCKING-KIDDING! Alltså helt seriöst.
Har aldrig sett något värre i hela mitt liv. Seriöst.
Rent hus - vill ni komma och städa?

I dörren låg ett berg av reklam som dörrmatta. Samt en massa påsar.
Man rullade in på allt grus (+ matrester) som låg på golvet.
Alltså man ville knappt röra sig. Man ville inte sitta.
Man ville inte stå. Vi funderade starkt på att dra någon annanstans
när vi såg hans röra. Det var inte kul. Fick nästan panik (Bree).
Hjärtklappningar. Var igång med städandet efter ca 5 sekunder.
Ett rum kunde vi "rädda" iaf. Vardagsrummet.
Då kunde vi iaf sitta. På den dammiga (ja, den var full med damm, skräp, kläder mm.) soffan.
Ville man sitta där? Nej. Hade vi något val? Nej.
Tvn var täckt av ett centimetertjockt dammlager. Utan att överdriva.
Hur kan man bo sådär? Efter rensningen i vardagsrummet sa jag:
"Helt allvarligt, jag blir fan gråtfärdig, hur kan man bo såhär?"

Och jag undrar fortfarande. Det är ett mysterium hur man kan bry sig så lite
att man låter den halvätna middagen stå framme på vardagsrumsbordet i över 2 veckor,
hur man kan hitta köttbullar två månader efter att man ätit de, hur man kan ha 1 månad
gammal mjölk och en 3 månader gammal blodpuddig och sedan säga att "den är okej att äta".
Det är sjukt, mina vänner. Sjukt. Det fanns inte ens en stig fram till datorn i hans "sovrum"
aka SOPRUM. Fullt med sopsäckar med skräp, pizzakartonger, gamla saker som ska
slängas, fullt med kläder, småpengar och mobiltelefoner slängda överallt.

I badrummet fanns stora dammtussar (eller djur?), på tvättkorgen var ett berg av gamla toarullar
och handfatet såg ut att inte vara använt på 100 år. Det var det sjukaste jag har sett.
Mår fan dåligt alltså.

Men just det, gårdagen var det ja... Vi drack lite och hade trevligt.
Blev hemgång vid halv två eller så. Idag blir det middag hos mormor. Mysigt!

Ciao!
/ Ems.