Ibland brukar jag tänka att om jag var en vanlig människa (alltså en brud med små tuttar) så skulle jag typ avlida av den smärtan som jag har ibland (min rygg dåra). På riktigt så tror jag att en vanlig tjej hade blivit helt hysterisk och trott att hon fått trettio yxor huggna i ryggen och typ gråta ögonen av sig av smärta.

Oftast känner jag ingenting. Ni vet när man har ont någonstans, skitlänge liksom..? Då blir man ju tillslut helt bortdomnad i just det området man har ont. Jag känner knappt något nu, men skulle jag stanna upp, känna efter.. Har jag verkligen så ont? Så skulle svaret bli - ja. Det vet jag, för svaret är alltid ja på den frågan, så fort jag stannar upp och känner efter.

Och när det börjar göra ont även fast man inte har stannat upp, inte ens känt efter... Ja, då skulle man vara nära döden, om man var en vanlig människa. Men för mig så är det bara "oj, jag har visst lite ont i ryggen nu"...

/ Ems.