Har drömt om min bebis och förlossningen hur många gånger som helst nu xD Hjärnan börjar väl förbereda sig lite, haha... Sanera berättade att hon drömde att jag berättade för alla utom henne att vi hade åkt in till förlossningen, men sket i att säga till henne bara för att hon inte sa till mig när hon åkte in... (Fast det gjorde du ju i verkligheten, men man drömmer ju inte alltid helt enligt verkliga händelser har jag märkt) xD hahaha!

Själv drömmer jag att jag och Dan står i hallen och tar med oss halva hemmet i bilen och åker lugnt och stillsamt till sjukhuset. Väl där så tar jag det superlugnt och försöker andas genom smärtan, allting går supersnabbt också så vips är lillen ute och jag har honom på mitt bröst :D Om det ändå vore så enkelt i verkligheten, då skulle man ju slippa alla tankar om smärta och smärtlindring och allt annat som jag nu måste bearbeta och förbereda mig på xD

Jag har (försökt) börjat förbereda mig mentalt på smärtan ialla fall. Men det är svårt att föreställa sig något som man inte KAN föreställa sig :/ Vet inte om det är bättre att inte föreställa sig smärtan, då har man ju inga falska förhoppningar iaf, om smärtan visar sig vara hundra gånger värre än man tänkt sig - det är ju ingen höjdare direkt B-) Nog med babbel och tankar för idag, nu ska jag kolla på film och mysa med min nutte! Godnatt!

/ Ems.