Sitter på företagshälsovården nu, väntar på en läkare. Kollegan tvingade mig att ringa idag och jag mår nog inte så bra faktiskt, bröt ihop i telefon så receptionisten hörde knappt vad jag sa. Tårarna bara sprutade, kunde inte hålla emot.

Har försökt trycka tillbaka gråten när jag känt den komma och lyckats. Men inte denna gång. Känner mig så jävla patetisk och förstår att ingen tror på mig. Jag tror inte på människor som säger att de mår psykiskt dåligt eller stressar på jobbet. Jaja, "din lata jävel", tänker jag. Och nu är jag där själv, får smaka på min egen medicin och det är fan inte kul.

/ Ems.