Första gången på nio månader som jag lägger mig i sängen, och inte är gravid längre. Ingen stor mage i vägen. Inga sparkar inifrån som väcker en mitt i natten. Känns konstigt. Vi har längtat så mycket efter den här tiden som kommer nu! Och vi ska njuta! Men ändå kommer vi sakna tiden när du låg i magen. Konstigt. Det går inte att beskriva känslan, vet inte riktigt själv vad det är jag känner. Lättnad? Saknad? Oro? Lycka?