Just nu känns det som jag är själv här för att jag är så jäkla trött! Känns som att jag är hemma, gravid igen och väntar på att Hugo ska komma till världen. Ibland glömmer jag bort att han redan är här... Lite svårt att förklara och det låter ju lite konstigt. Hur kan man glömma att ens barn har kommit liksom? Det gör man ju såklart inte, men känslan jag känner är svår att förklara och att jag "glömmer" är nog det närmsta jag kan komma i ett försök att förklara... 

Det känns lite jobbigt att "glömma", att tappa fokus. Jag vill tänka på mitt barn hela tiden och ge honom all uppmärksamhet. Men hjärnan fungerar inte som den ska efter sömnbristen, alla hormoner, tankar och känslor som fladdrar runt heeeela tiden... 

Min energi och ork är just nu på nivå 1 av 10. Jag har inte glömt bort min familj och mina vänner, men just nu vill jag fokusera på min egna lilla familj och försöka få bukt på våra små problem. Livet blir så mycket lättare och roligare om vi alla tre mår bra <3 Och det blir roligare för nära och kära att umgås med oss! <3

/ Ems.