...men man blir alltid lika förvånad när någon snäll människa erbjuder sin sittplats på en fullproppad t-bana till lilla mig. Ja, tack vare kulan då. Det är fint tycker jag, att dom tänker på mig, en okänd människa som de förmodligen aldrig kommer träffa igen. Men det är synd att man blir förvånad över att en okänd person gör en annan en god gärning.